ART INFO

Allmänt om nymfen

Nymfkakaduan, är en av våra vanligaste burfåglar.
Många kallar den fortfarande för nymfparakit men sedan 1987 är det korrekta svenska namnet Nymfkakadua. Det är konstaterat att dess närmaste släkting är rosenkakaduan.
Som tamfågel är nymfen idealisk. En trevlig, lagom stor fågel som lätt blir tam och tillgiven och som är mycket nyfiken och lekfull och ofta full av tokiga upptåg.
De flesta hanar lär sig lätt att härma olika ljud, att vissla och många lär sig även att prata. Bland honorna är det däremot endast ett fåtal som lär sig härma ljud eller att prata.
Som tam tillbringar nymfen helst all sin tid sittande på mattes eller husses axel eller på någon plats precis i närheten.
Hur länge nymfen hållits som tamfågel vet man inte riktigt säkert men enligt uppgift beskrevs den första gången av en Europé redan år 1839. År 1840 skall den första nymfen ha tagits
in i England och år 1845 till Tyskland.
Först år 1910 togs de första nymferna in i USA och den blev genast mycket populär. När den första nymfen togs in i Sverige är osäkert men enligt obekräftade källor ska den ha funnits
här redan i slutet på 1800-talet. Den första dokumenterade uppfödningen av nymfer i Sverige var år 1940.

De lever i relativt små flockar och de är vad vi brukar säga nomadiserade, dvs de är inte bofasta på ett ställe utan flyger från plats till plats på ständig jakt efter vatten och föda.
Ofta måste de flyga långa sträckor i sitt sökande efter vatten och föda och de påstås vara en av Australiens skickligaste flygare. Det är inte ovanligt att flera flockar flyger tillsammans
och det är lätt att tro att det är en enda stor flock men den består av mindre flockar på 20-30 individer.
Tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen söker de sig ner på marken för att äta och de är då mycket skygga och helt tysta. De lever i första hand av torra gräsfröer men under
regnperioden även av grodda fröer och växtskott. Även vid sina besök vid vattenhålen är de mycket skygga och sätter sig sällan på strandkanten för att dricka, utan gör en störtdykning
och landar i vattenbrynet för att snabbt ta en klunk vatten för att sedan omedelbart lyfta igen.
De häckar under regnperioden, augusti till december och de föredrar bohål högt upp i något torkat träd. Som regel lägger de 4-5 ägg, men ibland fler. Om tillgången på vatten och föda
är riklig så brukar de få upp till tre ibland så många som fyra kullar per häckningsperiod. Ungarna stannar kvar hos föräldrarna till nästa häckningsperiod då de söker upp en partner och
själva häckar.
De vilda nymferna är grå och det är den färgen vi kallar för normalfärgad.

På senare år har en del förrymda tamfåglar sällat sig till de vilda flockar som finns i närheten av bebodda trakter så även i de vilda flockarna kan man idag se olika färgmutationer.

Artbeskrivning

Nymfkakaduan tillhör underfamiljen kakaduor där den är klassad som ett eget släkte med enbart en art.

Svenskt namn: Nymfkakadua
Latinskt namn: Nymphicus Hollandicus
Storlek: 34 cm exkl tofs
Vikt: 80-100 gram

Färg: Grå. Hanen har gult huvud, gul mask, medan honan har grått huvud ev med inslag av några enstaka gula fjädrar. Undersidan på hanens stjärtfjädrar är slätt grå medan honan har
gula tvärränder. Både hane och hona har den för nymfen karaktäristiska orange kindfläcken. Flera framavlade färger finns.
Livslängd: I fångenskap blir nymfen i allmänhet 15-20 år gammal men det finns de som blivit betydligt äldre ända upp till närmare 40 år.
Häckning: Häckar under regnperioden (augusti till december) då tillgången på föda och vatten är bra. De häckar företrädesvis i hålor i eucalyptusträd.
De får oftast två kullar efter varandra men om väderleksförhållandena är gynnsamma kan de även få både en tredje och fjärde kull. Flera par kan häcka i olika bohålor i samma träd.
Ägg: Äggen är vita och läggs varannan dag. Vanligtvis ca 5 st stycken och de ruvas i ca 21 dagar av både hanen och honan. Den ena ruvar på dagen och den andra på natten.
Ungarna: När de kläcks har de gult/vitt dun på hela kroppen som sedan lossnar när fjädrarna börjar växa ut. De öppnar ögonen vid ca 10 dagars ålder. De matas av både hanen och honan.
Ungarna lämnar holken vid 7-8 veckors ålder och matas då av pappan i ytterligare någon vecka. Honan ligger då ofta och ruvar på nästa kull. Det är ingen synbar könsskillnad på ungarna.
Alla ser ut som honor, dvs de har grått huvud utan mask och de har tvärränder på stjärtens undersida. Vid första ruggningen börjar hanarna få sin gula mask och de tvärrandiga stjärtfjädrarna
ersätts av slätt grå. De är fullt utfärgade vid ca ett års ålder. 

Skötsel

En Nymfkakadua är en glad och lättsam fågel som är relativt lätt att sköta.

Födan ska bestå av pellets, frön samt frukt och grönt. Idag rekommenderas det att man ger pellets som huvudföda men min erfarenhet är att alla individer är olika och håller inte en lika jämn vikt som på frön. Jag rekommenderar därför att man väger sin fågel så man håller koll på dess vikt vid användning av pellets som basföda i kosten. 

Vatten ska bytas varje dag även maten är bra att byta ut varje till varanan så den är så färsk som möjligt, grönsaker rekommenderas att ge varje dag dock ej avokado då den är GIFTIG.

Buren ska följa L80 lagen som finns på jordbruksvärkets hemsida. Botten matrial finns i oändligt många varianter allt från alspån, tidningspapper, spån, kattoalett osv, Vi använder oss av alspån då detta dammar minst, buren ska städas och hållas ren regelbundet. 

Pinnar finns det många varianter av i affären men tro det eller ej så äör naturpinnar som du plockar ute det bästa, dessa pinnar ger inte bara fågeln möjlighet att bita utan trimmar också näbb och klor på den som gör att denna vård inte behövs, i vissa fall kan man dock behöva klippa klorna ändå. Sandpappers pinnar är ett stort nej då dessa har en tendens att fläcka upp fötter så det blir sårigt.

Diska skålarna i mellan åt så hålls bakterier borta som kan göra fågeln sjuk.